De senaste dagarna har jag fått frågan "hur känns det?" tusentals gånger. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det för ena stunden är jag så sjukt peppad och skulle kunna sätta mig på ett plan med en gång, och andra stunder vill jag mest bara stanna hemma. Eller kanske inte stanna hemma men slippa vara nervös över vad som kommer hända där borta, för när jag sätter mig på planet imorgon åker jag mot något jag inte riktigt vet hur det kommer bli och det är jätteläskigt. Jag är rädd för att få för mycket hemlängtan, att jag inte kommer komma överens med min vfamilj, att jag inte kommer trivas i skolan osv.

 

Men i stället för att låta det hindra mig från att åka tänker jag lyssna på utbytesstudenterna från andra år, som hade precis samma känslor som jag har just nu, men som dessutom klarat av sitt år. De säger "åk, det kommer vara värt det". "Du kommer längta hem ibland, men det är inget fel med det, du kommer få vänner i skolan vilket gör att det blir kul att åka dit och för varje dålig stund kommer du ha tusen bra." Och innerst inne vet jag att det är sant, det kommer inte bli exakt som jag föreställer mig just nu, men det kommer bli bra ändå. Imorgon lämnar jag allt som jag känner till och åker mot det okända. Det kommer vara läskigt, men det kommer också vara så galet kul. Jag tror att om 10 månader när jag tänker tillbaka på tiden innan jag åkte, kan jag skratta åt hur nervös jag var eftersom det inte var något att oroa sig för.