Ibland kommer de stunder då man undrar vad tusan man håller på med. Jag har ett underbart liv i Sverige med familj, vänner, skola och så vidare. Ingenting är egentligen fel så varför väljer jag att åka flera hundra mil till ett annat land där jag inte känner en endaste person? Om ett år sitter inte jag hemma i köket och gör julgodis med min bror, utan jag är med en annan familj som jag inte vet existerar ännu. En konstig känsla, att inte veta var man är om åtta månader eller med vilka människor. Trots dessa tankar är jag fortfarande sjuuuukt peppad på att åka och jag vill bara att det ska gå fort så jag kommer iväg någon gång. Att vara en utbytesstudent är en berg-och-dal-bana av känslor, även innan man åker haha. 

 

Smått flummigt inlägg men känner att jag behöver skriva av mig lite. De negativa tankarna eller vad man ska kalla dem är extra starka vid högtider, och det finns ju ingen familjehögtid lika stor som julen. Längtar verkligen till USA men jag kommer sakna mina vänner och familjen så otroligt mycket. Det är dock åtta månader kvar som sagt och jag ska ta vara på den tiden och ha så kul som möjligt!! 

De bästa personerna i världen! <3