Den åttonde september förra året skickade jag in en intresseanmälan till Explorius. Två dagar senare fick jag ett sms från en tjej som ville träffa mig och mina föräldrar för en intervju. Jag fick också några frågor som jag skulle fundera på. De handlade bland annat om vilka förväntningar jag hade på mitt utbytesår, hur jag ville att min värdfamilj skulle se ut, vad jag skulle göra om jag fick hemlängtan osv. Den andra oktober kom tjejen (som hette Ida) hem till mig och tillsammans med mina föräldrar fick vi information om Explorius och vad som händer under året jag är borta. Hon ställde några av frågorna som jag hade fått hem och sen fick mina föräldrar gå ut ur rummet. Nu kom den delen av intervjun som jag var mest nervös för: jag skulle svara på frågor på engelska. Det var hur lätt som helst! Hon frågade lite om vad jag gjorde på fritiden och vilka ämnen jag gillade mest i skolan. DU BEHÖVER INTE VARA NERVÖS ALLS!! Jag sa några ord fel och uttalade vissa helt knäppt men de förväntar sig inte att du ska prata helt perfekt (det är ju under året du är borta som du lär dig). Dagen efter intervjun fick jag ett mejl från Explorius som sa att jag var preliminärt antagen (din amerikanska organisation måste godkänna dig innan du blir helt antagen) och jag fick hem ett papper där jag tackade JA till min plats.